Dikter och författarskap på några språk | Carl Fredrik Hill
Carl Fredrik Hills Dikter och författarskap på några språk skrevs under hans sjukdomstid och ger
prov på hans djupt egenartade, framåtsyftande diktande. Detta urval av Bengt Emil
Johnson och Percival ger en inträngande bild av Hill i hans tid samtidigt som det visar på hans
fortsatta relevans i vår egen. Läs mer.
Refugier | Erik Bergqvist
I marginalen till sitt diktande för Erik Bergqvist under drygt tre år anteckningar om naturen och filosofin, litteratur och hälsa, resor, musik, samtid och minnen. Två teman löper parallellt och korsar varandra genom dessa ömsom allvarsamma, ömsom mer sorglösa, korta texter: poesins legitimitet och kärlekens verkningar. Läs mer.
Cassano | Fredrik Wiklund
En kvinna och två män tillbringar en tid på ett gammalt gods någonstans i Centraleuropa, inte långt från Donaus stränder. De mäter upp avståndet till varandra och till det som har varit, låter ögonblicket verka. Ett drömspel tar form, men konkret och detaljerat – som när man följer linjerna i en avancerad ritning. Läs mer.
Det och ivern | Fredrik Wiklund
En namnlös berättare, främmande till och med för sig själv, söker sitt jag; det är ett trevande i minnet och fantasin och i det vi kallar den yttre verkligheten – skuggor fladdrande mot grottans vägg och i hjärnans vindlingar. Läs mer.
Trogen mot sin vilja. Erotiska dagboksblad | Johann Wolfgang von Goethe
Goethes erotisk-moraliska dikt »Das Tagebuch« skrevs 1810 och bygger på en episod hämtad från hans tredje schweiziska resa. Ett tillfälligt möte med en vacker uppasserska på ett värdshus slår fel och ger upphov till såväl frustrerade tvivel på den egna förmågan som insikter om vad tillvaron djupast sett vilar på. Läs mer.
Notturno | Ola Hansson
Med Notturno (1885) publicerade Ola Hansson (1860–1925) ett diktverk som möttes av oförstående, för att inte säga fientlighet, av den samtida kritiken, men snart kom att beundras av läsarna och flera generationer av framstående lyriker. Läs mer.
Nuets pirar | Fredrik Wiklund
Fredrik Wiklunds nya diktsamling gör bruk av det välbekanta för att nå det outsägliga, och tar vara på de rika fynd detta arbete medför. Vi möter här dikten som en strävan efter att gå längre och tränga djupare, men också efter att förlora sig bland rösterna och gesterna. Läs mer.